Backhoppningen kom till Sverige under 1880-talet och är en av de äldsta OS-grenarna. Sverige har haft deltagare i backhoppning sedan starten av vinter-OS 1924 och fram till 1994, med undantag för 1984. Sven Erikssons silver i Garmisch Partenkirchen 1936 och Karl Holmströms brons i Oslo 1952 är Sveriges främsta OS-resultat genom tiderna.

Även om Sverige resultatmässigt inte varit den mest framstående nationen har vi ändå spelat en avgörande roll i sportens utveckling. 1985 trotsade hopparen Jan Boklöv alla och utvecklade hoppstilen dramatiskt genom att vinkla ut skidor till en ”V-form”. Till en början fick han poängavdrag från domarna för sin nya stil men tekniken visade sig så framgångsrik att sju år senare, 1992, använde sig alla de olympiska medaljörerna av Jan Boklövs så kallade ”V-stil”.

Även om backhoppning har funnits på tävlingsprogrammet sedan vinter-OS startade 1924 var det först 90 år senare, 2014 i Sotji, som även damer fick vara med och tävla. I Peking 2022 skrev Frida Westman historia genom att vara den första kvinnliga backhopparen att representera Sverige vid OS.

I Sverige finns aktiva backhoppningsföreningar i Fagersta, Falun, Göteborg, Sollefteå, Örnsköldsvik och Sollentuna. Den nationella verksamheten jobbar för att öka antalet tränare och ledare inom backhoppning samt fördjupa kunskaperna för de som vill satsa på en karriär som tränare eller ledare. Svensk backhoppning jobbar även med att locka fler aktiva till sporten, bland annat genom gemensamma träningsläger med andra nationer.

Svenska Skidförbundets huvudkontor ligger i Falun där även Sveriges största hoppbacke är belägen. På Lugnet i Falun finns en stor hoppbacke (HS 134) och en mindre hoppbacke som båda genomgick en stor renovering inför skid-VM 2015. När det 2027 återigen är dags för VM på hemmaplan har Sverige siktet inställt på medalj.